torsdag 2 mars 2017

Varför vänta !!!

Var på en sån där gastric bypass information. Kände det direkt efter informationen att det var totalt värdelöst, pga att jag är verkligen fast besluten av att göra den. Så jag ringde till dem idag och sa som det var. Så får se när de ringer upp igen och jag får komma dit för mer undersökningar.

Varför vill jag detta. Ja många orsaker är att jag mått psykiskt dåigt pga min övervikt ända sen tonåren och att det bidrog till att jag fick havenskapsförgiftning med mina barn pga att blodtrycket var skyars högt.
Att jag snarkar och är rent av trött var och varannan dag pga min övervikt.
Spelar roll vad jag stoppar i mig så går jag upp inte ner. Spelar ingen roll om ja springer hundra mil eller två hundra meter så går jag inte ner i vikt. Promenader efter promenader så går jag ändå inte ner i vikt.
 Så varför vänta. Orkar typ inte leva resten av mitt liv i en kropp jag mår skräp över att se varje dag i speglar. När jag står i duschen och när jag ser min kropp vill jag bara bort den där dumma tarmarna som tar sån plats att jag mår ännu sämre Den skapar problem och jag måt skräp över att jag inte får igenom min vilja. Att inte sjukvården tidigare har stöttat och hjälpt mig utan att de försöker hitta lösningar till höger och vänster och inget av deras resultat blir bra.
Gått till massör för kroppen sagt sitt, varit till dietist. Gått ner och gått upp. Nej som sagt varför vänta när jag redan bestämt mig för att jag SKA göra den om så väl jag hungerstrejkar i flera månader. 

onsdag 11 januari 2017

En sanning

En sanning grep tag i mig och insåg att jag måste bara skriva av mig. Det nästan så det gör ont att behöva gå ut med det här i nattbarn men det är säkert någon som känner sig träffad. Som även jag blev när denna sanning dök upp i mitt huvud.

Satt och byggde pussel och insåg att jag är det där lilla barnet. Det där lilla barnet som ofta var rädd för män. När jag är i min egen värld kan vad som helst hända. Jag kan ha speciell fysikt närkontakt. Ja ni förstår nog. Men när jag tar av mig masken är jag det lilla barnet.Oroad av att folk skäller på mig, tillrättarvisar. När jag är det i det tillståndet att jag gör saker som jag inte kanske skulle göra händer det att jag tar hand om nära och kära. Precis som man tar hand om dockor och små barn. Men kraften gör att jag mår psykiskt dåligt om det blir för mycket av kakan.

När jag är det lilla barnet vill jag ofta bli lämnad ifred, stänga in mig, gråta, krama Evelina (min docka som idag är 32 år gammal.) I mitt huvud dyker det upp sorg, förtvivlan, ångest, rädsla. Blodet i mitt huvud stelnar och jag blir varm, ryser och tycker det är så pinsamt att jag gjort saker jag inte borde göra.

När jag är det där lilla barnet låter jag mig bli utnyttjad både sexuellt, ekonomiskt, och allt. Men när inte är det där lilla barnet är jag stel som en kratta, vågar inte skratta, vågar inte prata, vågar inte träffa folk. Vågar ingenting rädd för att bli slagen, rädd för att gå ut. Ja så rädd att jag blir nervös och vill bara ligga i sängen och inte kliva upp. Inte gör nånting, inte ens städa, laga mat osv.

När jag inte är det lilla barnet är jag som en duracellkanien. 

Då händer det att jag ska ta hand om allt och alla..

Så när har jag varit mig själv? Ja inte många år jag har varit det. Kanske 7 - 10 år av mitt liv. 

torsdag 5 januari 2017

Nytt år.. Jo jag tackar jag.

Blev nyss nedstämt. Fick veta att mina barns pappas fru hade stuckit igen. SUCK. Tur man kan lyssna på lite gamla musikminnen mellan varven. Även om jag blir avbruten hela tiden.

Ska försöka lägga ner lite bloggar i vår här. Och satsa mer på den här bloggen.

Är så trött på det där hoppar in och ut kvinnan och hör på mina barn att de är rejält less. Att mina barn ska få vara ensamma hemma varenda gång hon drar.

Försöker ta en dag i taget och försöker hålla mig lugn, även om mitt hjärta gråter.

Är fortfarande inne på min ide om ett jag och mitt ex skall ha en egen lägenhet för barnen. Och att han och jag ska pendla mellan. Är det så han ska jobba ska jag kunna vara med barnen. Så de slipper denna in och ut flyttningen. Även om de säger att det inte påverkar dem så hör jag att de är upprörda över att hon drog igen.

Det här påverkar även mig och som jag sa innan blev jag nedstämt.

måndag 2 januari 2017

Nytt år

Tiden går fort Och nu det nytt år. Har varit hemma nu i snart en månad. Och om jag ska summera dygnen, dagarna. Har mycket hänt. Men också att jag om kvällarna innan jag somnar legat i fosterställning. Minns inte så mycket om förgående året, minns bara att det var oerhört jobbigt. bilrock, dödsfall, sjukdomar och allt vad som kan hända.

Det har inte varit lätt vare sig för mig eller mina anhöriga. Mina barn fick ta skräp från skolan pga att jag låg inne på psykeratin. Förstår dem, inte lätt att se sin mamma så sjuk att vardagen inte fungerar. Jag har stressat, mått rejält dåligt. Inte blev det bättre då en atv min mans nära vänner slutade höra av sig pga nån felsägning. Snacka om att vara barnslig från hans sida. Trotsar som en treåring.

Inte ens nyåret kunde han skriva ett enda sms. Man undrar vad det var för en slags vän. Men hoppas att han gör likadant mot andra vänner en dag.

Hur som helst. Fokusera mig på att jobba på mig själv detta år, bli stark igen. Sen får vänner stå åt sidan. Eftersom jag behöver äkta vänner vid min sida. Vänner som ser mig och inte ignorerar.

Så välkommen 2017

torsdag 29 december 2016

Utdrag från min blogg " Allmänt Ljusdal "

torsdag 14 mars 2013

Lyssna och lär

Är inte mig själv just nu. Är så ledsen, gråter och vart annat. Försöker kämpa. Men gråter som fan. Att som förälder ska behöva igenom gå att ens lilla älskade barn blir mobbad och utfryst från sin skola är det värsta som ens förälder kan tänka sig. Att höra lärarana inte kan hantera att deras elev vart och varannan dag gråter och inte kan utrycka i ord sina känslor är förjävligt. Gör så ont i mig. Blev lite bättre av att höra att hon ser fram i mot att få byta skola men ändå kännder jag igen mig själv i mitt lilla barn. Jag  var också där på en skola min bror hade flyttat till en ny skola fått vänner och allt medans jag själv stod där med min så kallade idoter som vänner. Jag hade ingen som lyssna på vad jag ville, var också insyängd i en bubbla av att inte kunna känna känslor. Men att man själv ska få se sina egna barn gå igenom samma sak är förjävligt. När man tog upp det här för fyra år sen om hur det skulle bli när mitt barns syskon skulle följas åt till särskola sa de at mina barn inte var jag och att de inte  skulle bli som jag hade haft det när jag gick i skolan. Nu fyra år senare så har de fått upp ögonen och insett att jag hade rätt. Att det är precis så som jag förklara för dem då. Inte undra på att det bytts ut tjänstefolk på det där kommunhuset. Fel och brister, skandal på skandal. Jag ber till Gud varenda dag att det nya riket en dag kommer. Hatar denna jord och satans prövningar. Vet när han försöker nå mig, vet när han ska gripa in, Men han når mig inte han får mig bara bli ledsen och mer ber jag till Gud om att han ska ta hand om mig. Älskade lilla barn håll ut, vi tänker på dig, vi ber för dig, låt inte de där tjänstefolket få dig fast. Jag och pappa älskar dig, alla älskar dig. För att det finns inget värre än att höra och se ens barn bli offer för skolmobbing. Önskar av hela mitt hjärta att det snart är över och man inte ska behöva känna smärta av att ens barn mår dåligt av att gå och vara ensam en hel dag i en skola där vänner är som små kryp. Älskade lilla barn mamma älskar dig. Jag finns för dig, vi finns för dig, vi ska kämpa oss igenom det här du och jag, pappa och du, syskonen och du, bonusföräldrar och du, lärare och alla kring dig om ser dig. Tsm klarar vi det här. Var stark lilla älskade barn. Älskar dig, vi älskar dig.
=====================================================================
För jag Står bredvid och ser dig falla. Står där bredvid ser dig reagera, Står där och ser på hur du bollas mellan dina så kallade vänner. Står där bredvid ser dig går med sorgsna steg bort från dina så kallade vänner. Står där bredvid där du ligger på soffan och gråter av smärta av att inte vara som alla andra. Står där och ser på hur allt inom mig rivs upp igen allt helvete som går om igen som en repris i mig. Det lilla barn som faller är ens förälders lilla älskade barn..
Mobbing är det värsta en förälder och ens barn kan råka ut för.

2 utdrag från min blogg " Allmänt Ljusdal "

fredag 14 juni 2013

Skolavslutningar 2013

Råder skolavslutningar runt om i sverige och så även här i Ljusdal. Har varit en oerhört jobbiga två terminer. Och kändes skönt att få höra min yngsta dotter sjunga "Du är allt" inför hela skolan och dess föräldrar och personal.

Trotts att hon var förmodligen jättenervös sjöng hon oerhört bra. Låten är "Du är mitt allt" är så mycket mer än en bara en låt med text. För mig som förälder en låt som beskriver hur med all sin kärlek ska bära med sig det hjärtat inte vill säga. och när orden klumpar sig och man inte vet vilken sten man ska hoppa till. låten hon valde var ett starkt mod att våga visa hennes kämpar vilja och att hon är stark att stå i mot den mobbing hon varit med om på hennes skola.

Jag är glad att hon har den viljan och önskar att flera barn tar insanativa och vågar säga stopp till mobbning. Trodde aldrig att det skulle bli så här men som jag förutsades för ett antal år sen skratta de bara åt mig. Och jag är så glad att den här skiten är över och att hon till hösten slutar på den där skolan och byter skola till hösten.

Jag hoppas hon en dag slår tillbaka och visar vilken talang hon har. För det har jag hört och sett en hel del att vi barn och vi vuxna som är lite annorlunda har talang.

Efter att hört och sett många gamla som nya elever från Höghammar har enormt talang. Se bara filmerna " Hur många lingon finns i världen" och "Småstadsliv"

Och inte tala om musikalen "Elvis" de är så man gläds av njutning att höra dem sjunga och spela teater och bara få se dem är oerhört tacksam för. Kan skratta mig lycklig för att jag varit en av dem som fått gått på samma skola som dom och att några  av dem gick där när jag gick där.

En annan begåvad tjej inspererande mig för ett par veckor sen då jag hörde hennes låt på youtube. Och det är inte bar hon utan även en kille från Gävle..


Så visst kan man och jag lovar att min dotter en dag kommer slå tillbaka och då kommer det svida hårt i våra hjärtan. För hon har begåvning, talang och en insperation som är mycket över än allt annat.

torsdag 16 maj 2013

Skriker av smärta

Skriker av smärta. Har hållt mig på avstånd, backat ett steg bakåt..Är nu tillbaka igen..Är inte ett dugg förvånad av denna vidriga disskrikerande skitkommun och dess jävla sandlådefassoner..Det är så man tycker tre åringar är mer vuxna än skitiga politiker och skit som gör dagens samhälle till ett rent helvete..Känner mig medlidande med den kvinna jag läste om på facebook. Jag var där inte hos henne men jag var där. Jag låg på en säng jag skrek av smärta. Såg mina barn försvinna bort från mig..Skulle bli mina fem värsta jävla år. Söka och söka den man som skulle få mig att bli stark som skulle ta mig ur socialas jävla helvete. Jag förlora mina älskade små änglar som betydde allt för mig, som jag dela all min kärlek med, som jag såg, som var med dem i leken fast jag bara satt och såg på..Göra saker med dom..Jag fanns där när deras pappa valde bort jobbet och stack till kompisar och söp. Jag var med dom när näst in hela Hälsingland blev strömlös den natten dan innan lucia..Borta var den man som jag trodde jag älska men som var en stor skit..Fanns ingen hjälp, sökte hjälp. Den som tog mig till jorden kosta mig min bästa väns vänskap, men hon gav mig tips om vilken väg jag skulle börja..Idag är jag stark och ingen ska ta mina älskade änglar ifrån mig igen..De sår som jag har kommer jag alltid att bära med mig..Alla jävla kränkande skit som den här kommun sagt, gjort både mot mig och min familj, mina vänner och de som stått i min närhet och sett på. Det största såret är att förlora mina barn.

Utdrag från min blogg " Ta mig till Stjärnorna "

måndag 29 april 2013

Våår

Det är vår ute. Känns inte så där jättevarmt precis. En dag närmare maj och typiskt så där aprilväder och sista april. Synd att mamma måste fira sin födelsedag på ett sjukhus bara. Vill henne krama och säga älskar dig lilla mamma.

Fatta denna kamp varför ska den spridas sig den där jäkla sjukdomen hon som har så mycket av att ge av livet än. Se sina barnbarn gå ut skolan och ta studenten.
Visst jag skiter i min syrras äldsta ungar lite respekt får de väl ändå ta när deras mormor är sjuk näst intill döende. Men inte ett skit får man höra från dem och höra hur är det med mormor. Nä fy åt skogen för släkt och syskonungar som tror de är nått. Huvudsaken är att jag har min man och mina bröder och systrar i församlingen de är för mig mina äkta vänner nu förtiden. Man skrattar och mår som en ängel i deras ögon de tar mig för den jag är och lyssnar till mig. Vad ska jag göra i framtiden vet jag inte. Men en sak vet jag ett händer det ett dödsfall till i min familj pallar jag bara inte med och det är tragiskt. Men det är pga min tidigare livsstil som är skadan för det.

Måste dra nu men höres. Och ta hand om er alla.
Natta