tisdag 3 september 2013

Minnen !!

Kan bara skratta åt alla gamla minnen som dyker upp ur lådan. Vem var jag på den tiden? Vem stod där och såg på när de behandla mig som skit som om jag var något äckligt vidrigt missfoster som förtjäna stryk från alla håll både i ord och slag. Vem var jag?? såg de inte mig, ville de inte känna mig, Kändes inte så i deras ögon. I helgen träffa jag några av dem när vi for på kryssning. Måste säga att jag inte är dugg förvånad att en del stannar i sitt förflutna skitiga barnsliga beteende. Kan bara sucka och fortsätta i den rikning man valt att gå. Lämna skiten bakom sig och aldrig mer stå upp för de som behandla en som skit. Falska vänner som inte fanns där när man själv faller.

Och visst är det så att de falska vänner de är de som skrattar och väljer sina egna stigar och bara fortsätter i den mån om att vi andra ska acceptera deras liv de lever idag. Och vi ska torka deras klagande och stötta dem..Men hallå vem var jag?? Vem såg mig när jag mådde skit..Så innehelvete skit att jag till och med försökte ta mitt eget liv flera gånger om.

De man inte visste om mig det gömde jag i mina dagböcker i mina dikter i min skalle. Sista året på den där skolan var man som en främling  för många. Ingen visste vad jag gått igenom, bara fanns där men ingen såg mig. Vad var igentligen vänner, var fanns dom när man väl behövde dem?

Träffa några av dem i helgen, var så man nästan börja gråta av hur mycket man saknat dem. Saknat dem så innehelvete att det gör ont i mig att det är så långt i mellan oss. "Fan vad kul att se dig" " Måste bara få krama dig igen" var en av de kommentarer man fick.

Mina minnen från den tiden man gick i skolan är suddiga, frågar man mig måste jag bara stanna upp och fundera vem faaan var du och vad har du och jag gemensamt. Men de äkta vännerna de är de som finns där. Delar med mig av min sorg, min glädje och mina tankar.

Tack för att ni finns.

måndag 3 juni 2013

En liten historia

 Skrev denna historia i slutet av 2004
Det gör ont!     2004-09-20 11:51   
 
Det gör ont att bli vuxen. Man föds till en värld så nytt och inget vet man först man står där i en treårstråttsålder. Man ska kunna kunna det där med pottan och något som är svårt för vissa barn är brytningen från sin mamma. sen kommer det där med skolan vid sexårsålder och man ska lära sig skriva, räkna och läsa. Har man svårt med språket och detta en mardröm hos vissa barn. Orden flyr och klumpar sig. Vissa barn blir besvikna och kissar i sängen eller någon gång under dagen. Kompisar får man men är de så ärliga som de låter och kan man verkligen lita på dem. För vissa barn är det inte lätt och andra barn retar dem. det är inte lätt att förstå varför barn retas. För att bli vuxen krävs mycket kunskap och stöd men vart vänder man sig när vänner flyr för att hjälpa istället. Åren går och tonåren kommer. Finnar och akne och allt vad det nu heter. Svårast är nog det där att förstå alla sjukdomar som kommer och går. Klamydia och allt det där. Det där med kondom är det farligt eller är det dyrt? osv. Vem minns inte den där festen som blev en mardröm och rykterna hur full man blev och den där killen man hamnade i säng med vem var han då? Sen står man där i livets vägskäl med studentmössan i handen eller på huvudet och man ska ut till verkligheten och sträva efter jobb och det är nu man fattar det stora beslutet är JAG verkligen vuxen.
Det är nu man ska skiljas från föräldrar och flytta till en egen bostad, bilda egen familj och försörja sig på egen hand.

Men det är inte så lätt med ett jobb och man står där på ett av landets arbetsförmedlingar och skall få jobb. Bitande på naglar och funderar och funderar. Tomhänt går man därifrån och inget jobb. Man är åter det där lilla barnet som vill att sina föräldrar skall stötta en och säga det ordnar sig Vuxen blir man inte tillräckligt förrän man skall dö vid 80-90 år eller äldre. Om man blir det man kan ju ta och fundera då med om man var vuxen eller inte.   

fredag 17 maj 2013

När vänner faller.

Tårarna kom som ett slag, likt en skadad själ möttes jag av min mans chockade besked vad som hänt. Där på skärmen möttes jag om en mycket ung man i 20-årsåldern tog  farväl av sina vänner på spel- och forumsajten Impulse. I en tråden förklarade han att tänkt försöka ta sitt liv med en överdos av mediciner och alkohol.. Den unge mannen en vän till min man och mig.

Tråden växte mer och mer och många försökte stötta honom, uppmana honom att inte göra det. När mannen helt och hållet slutade svara lyckades flera forumskribenter leta fram hans personuppgifter som de lämnade till räddningstjänsten.

när räddningstjänsten kom på plats var han mycket illa därran. Hans liv lyckades rädda och han mår efter den här händelsen bra.
Han har lärt sig en hel del efter det här och att han insåg att det finns vänner som bryr sig, att hans föräldrar bryr sig och fram för allt han flickvän.

Och han har även planer om att åka runt i landet och prata om det som hänt honom och uppmana andra att inte själva göra det för  visst är det så att det är jobbigt sånt här när det händer. Vet av erfarenher hur jobbet det och svårt det kan vara. Man tänker inte, man känner inget, man tar inte hänsyn vad andra säger och ser. Man bara gör det. Tänker inte vad som kan hända, vad anhöriga känner och tänker. Det är enda man tänker på jag gör det..När man vaknar upp och märker att man misslyckas är man på ruta ett igen..och bara tänker fan varför lät du inte mig att dö. Man står där igen och med problemen. Det är när man gjort det som man märker hur värdefulla anhöriga och de vänner man har som stått en nära verkligen ser en och kan stötta.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/745253-ung-man-ville-ta-sitt-liv-raddades-av-natforum
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

lördag 13 april 2013

Hemsida !

Nattbarn har utökat sin utveckling till sidan "Ta mig till stjärnorna"  Den sidan är inte bara blogg utan där kommer vi även att ha lite andras mått och gott. Sidan kommer i framtiden att växa.

onsdag 20 mars 2013

Får rysningar !!

 Satt och slöklicka på onlinespelet biltjuv och fann denna text hos en spelares profil:

 Jag vill av sluta med att utbringa ett lidande till alla barn i skolor runt om i landet som blir mobbade och nertryckta
jag ska visa att jag tycker inte detta är rätt!

En flicka kommer till klassrummet. Det är en tidig morgon.
Hon är där lite för tidigt, får hon måste fixa några saker. Hon brukar alltid vara där lite tidigare för hon vill inte komma försent och höra de fula orden som hennes klass retar henne med.
Sara har varit retad ända sen 3:an nu går hon i 8:an och ingen har sagt eller gjort något snällt mot henne sen dess. Hon har alltid kännt sig utanför. Hon sitter i sin bänk och bara väntar. Minutrarna går en efter en.
Efter ca 40 minuter kommer de första. Det är ett kill-gång på 6 personer. De går in i klass rummet, går till skåpen hänger av sig deras jackor. De flinar fult hela tiden, sedan går de ut. Sara kan riktigt känna hur de pratar om henne när de går ut. Hon ska precis gå till skåpet får att hämta sin bok när ett annat kill-gäng kommer in, men den här gången är det bara 2 personer. Den ena killen tycker Sara är så snygg men hon har aldrigt vågat säga något till honom. Han är inte en sån som mobbas utan en som mer kollar på och inte går något. De hänger av sig jackorna och går ut igen. Nu har också tjej-gänget kommit in och de är 11 personer. Sara ska precis gå tillbaka till sin plats när hon känner att någon fäller henne. Hon landar pladaskt ner på golvet. Flickorna skrattar hånfullt, tjejen som skrattar mest säger

- oj förlåt, jag såg dig inte.
Alla tjejer börjar skratta igen, nu har också killarna kommit in så det blir mer skratt och hån.
En fröken kommer in och alla blir tysta, Tjejen som fällde Sara går fram till henne och s?ger

- ojsan, gick det bra? säger hon retsamt. Slog du dig? Sara vill inte svara.
Hon sätter sig ner i bänken och är tyst.
På rasten händer ungefär samma sak.
De fortsätter att mobba henne och killen hon är kär i kollar bara på.
Detta fortsätter i dagar och veckor, allt är som "vanligt" men till slut en dag händer det.

Sara är där tidigare än vad som behövs. Hon sitter i sin bänk och väntar det går sekunder, minuter sedan hör hon hur dörren öppnas, hon kan inte låta bli att kolla vem det är. Till sin stora förvåning är det Jonathan som hon har vart kär i alla år sen 3:an, hon skyndar sig att gå ut men han tar tag i hennes hand. Han kollar henne i ögonen. Hon kollar ner, han lyfter upp hennes huvud. Hon kollar han i ögonen länge. till slut säger han det som hon har väntat på länge

- Jag älskar dig, och jag tror du går likadant. Han kollar på henne. Hans ögon glittrar och hans mun ser frästande ut. ?lskar du mig också? frågar han lungt.

Hon nickar. Hon ler, hon är så glad så hon vet inte vad hon ska göra. Sedan hör hon hur dörren öppnas och hela klassen kommer in rusande skrattade och en del grinar nästan för att de skrattar så. Hon kollar han i ögonen, hans ögon är svarta och han ler fånigt fult.

- trodde du på den detta eller ? frågar han retande.

Sara springer ut i klassrummet. Nästa dag är inte hon i skolan. När klassen snart ska gå på lunch kommer en mamma in. Det är Saras mamma. Alla vet vem de är för hon har vart här många gånger med Sara. Hon ställer sig och pratar med fröken, sen harklar sig fröken och Saras mamma börjar prata.

- Igår kväll tog Sara livet av sig. Jag vet inte varför men jag hittade en lapp där det stog: Nu får ni som ni vill! Sara mamma börjar gråta. Tårarna rinner nerför hennes kinder. Fröken går fram och tröstar henne. Först då förstår klassen vad de har gjort. Alla tänker på vad det har gjort.

Efter drygt 3 veckor är det begravning. Alla är där till och med klassen. Alla gråter och då är det ALLA!