Minnen !!

Kan bara skratta åt alla gamla minnen som dyker upp ur lådan. Vem var jag på den tiden? Vem stod där och såg på när de behandla mig som skit som om jag var något äckligt vidrigt missfoster som förtjäna stryk från alla håll både i ord och slag. Vem var jag?? såg de inte mig, ville de inte känna mig, Kändes inte så i deras ögon. I helgen träffa jag några av dem när vi for på kryssning. Måste säga att jag inte är dugg förvånad att en del stannar i sitt förflutna skitiga barnsliga beteende. Kan bara sucka och fortsätta i den rikning man valt att gå. Lämna skiten bakom sig och aldrig mer stå upp för de som behandla en som skit. Falska vänner som inte fanns där när man själv faller.

Och visst är det så att de falska vänner de är de som skrattar och väljer sina egna stigar och bara fortsätter i den mån om att vi andra ska acceptera deras liv de lever idag. Och vi ska torka deras klagande och stötta dem..Men hallå vem var jag?? Vem såg mig när jag mådde skit..Så innehelvete skit att jag till och med försökte ta mitt eget liv flera gånger om.

De man inte visste om mig det gömde jag i mina dagböcker i mina dikter i min skalle. Sista året på den där skolan var man som en främling  för många. Ingen visste vad jag gått igenom, bara fanns där men ingen såg mig. Vad var igentligen vänner, var fanns dom när man väl behövde dem?

Träffa några av dem i helgen, var så man nästan börja gråta av hur mycket man saknat dem. Saknat dem så innehelvete att det gör ont i mig att det är så långt i mellan oss. "Fan vad kul att se dig" " Måste bara få krama dig igen" var en av de kommentarer man fick.

Mina minnen från den tiden man gick i skolan är suddiga, frågar man mig måste jag bara stanna upp och fundera vem faaan var du och vad har du och jag gemensamt. Men de äkta vännerna de är de som finns där. Delar med mig av min sorg, min glädje och mina tankar.

Tack för att ni finns.